Fålar fem...
Ja, som sagt hästarna ville in, det var några blöta stackare som stod och väntade vid grinden när jag kom. Och vägen till hagen och vid grinden var inte nådig. Och inte en enda lampa har vi så man får fammla i mörkräddet. Jag sket faktiskt i hur blöt jag blev för det var ändå ingen ide att försöka låta bli att bli blöt.
Så när jag öppnade grinden trampade jag i vad jag trodde var en liten vattenpöl, yeah right. Sjönk en bit och kände hur det forsade in vatten i skorna, fick tag på två hästar och sjönk sedan så jag hade vatten upp till knäna. Fastnade i geggan i botten på vattenpölen. Där stod jag med en nordsvensk i varje hand och tre andra hästar bakom som knödde för dom ville ut. Diana som jag hade i ena handen ville inte gå igenom den vattenpölen jag satt fast i så vi stod enna stop mitt i grinhålet. Då knör sig Gullan emellan mig och Domino, så då var jag snabb och haffade henne i grimman så i farten fick hon dratt loss mig och jag drog med Diana som mer eller mindre hoppade över allt och försökte att inte landa på mig. Och så var alla hästar iväg.
Jag menar varför göra det lätt när man kan göra det svårt för sig. Fast det är i och för sig det lättaste sättet att ta in fem hästar när man är själv, för dom andra tre som springer lösa vet vart dom ska och vill in. Skulle jag stå och böka med grimmskaft och ta en och en eller två åt gången hade jag i vilket fall fått med alla ut på en gång för dom hade knappast stått snäll och väntat på sin tur. Nu vet dom att dom kommer in och väntar i alla fall snällt tills jag fått tag på dom två första och börjat gå.
Så till morran ska jag väl dit igen, dom är lika glada att få komma ut på morgonen som att få komma in på kvällen. I alla fall Längtan hon står och gnäggar och sparkar tills hon får komma ut. En rastlös liten tjej, precis som jag ;)
